Hej bloggen.
Jag har Håkan Hellströms nya skiva. Mys. Den var underbart bra, dock inte lika "fartig" som de andra skivorna.
Hejdå bloggen.
Brittan och... inget.
Britney Spears ser bra ut. Faktiskt. Nu kommer jag antagligen bli dumförklarad, folk kommer att ignorera min blogg (trots oerhört intressanta och givande inlägg) och jag kommer säkert tappa massa vänner. Men man måste faktiskt få försvara Brittan. Hennes nya låt (eller ny och ny... Jag hörde den idag) har faktiskt en intressant text och hon verkar inte alls särskilt dum. En till bra sak med henne är att hon inte är size zero.
Det här är sista gången jag skriver om en sån där kändis i min blogg. Någonsin. Ni kan alltså vara lugna!
Eftersom jag egentligen inte har något intressant att skriva (liksom... Skriva om Britney på det här viset... Jag kommer ångra mig imorgon...)... Hejdå.
Påsklov. Påskmust. Påsksömn.
Jag tänkte snabbt berätta något väldigt intressant, nämligen hur jag (brunettemma) själv har spenderat dagarna som gått av påsklovet. Det kommer bli oerhört intressant, kanske det mest intressanta som någonsin skrivits. Med undantag för boken "Min Martina".
Iallafall så började påsklovet ganska bra, sista dagen i skolan hade vi faktiskt friluftsdag och åkte slalom. Sen på kvällen åt jag tacos (men vem fan bryr sig?) och dagen efter åkte jag till Umeå. Och det är ungefär det som har hänt. En middag och en stadstur. Hallelujah. De andra dagarna har jag gått och lagt mig kring fem, vaknat två, varit med Svea, ätit och sen har det beteendet upprepats.
Och, dagen i ära, har jag en fundering: Är det en slump att Reinfeldts barn heter Ebba (precis som alla vår favorit-Ebba von Sydow)? Eller ligger det någon historia därbakom? Har du svar så kommentera gärna, annars lär jag tillbringa de resterande dagarna av lovet med att undra. Tack på förhand.
Iallafall så började påsklovet ganska bra, sista dagen i skolan hade vi faktiskt friluftsdag och åkte slalom. Sen på kvällen åt jag tacos (men vem fan bryr sig?) och dagen efter åkte jag till Umeå. Och det är ungefär det som har hänt. En middag och en stadstur. Hallelujah. De andra dagarna har jag gått och lagt mig kring fem, vaknat två, varit med Svea, ätit och sen har det beteendet upprepats.
Och, dagen i ära, har jag en fundering: Är det en slump att Reinfeldts barn heter Ebba (precis som alla vår favorit-Ebba von Sydow)? Eller ligger det någon historia därbakom? Har du svar så kommentera gärna, annars lär jag tillbringa de resterande dagarna av lovet med att undra. Tack på förhand.
Besvikelser och coola personer.
Det är med besvikelse jag har insett att ingen har kommenterat min brunettemma idé, det sårade mig verkligen djupt. Jag som hade tänk kamma hem kring hundra kommentarer, men det verkar omöjligt att vinna över blondinbella. Är det för att jag är en billig kopia, eller är det för att jag inte är lika rik? Frågorna blir bara fler och fler.
I alla fall så har jag försökt nå Elin (min bästavän, partner, vapendragare och livskamrat) genom att ringa kring 10 gånger. Men hon svarar inte. Frågan är om hon blivit uppäten av vargen (eller älgen/fyllot) eller om hon helt enkelt inte vill svara? Isåfall skulle det vara besvikelse två idag. Eller tre, med tanke på att Svea har hittat ett gömställe under trappan. Och det är en besvikelse, för nu vill hon inte komma fram. Tre besvikelser på en dag, hur ska det här gå?
Sen var det väl inte direkt så många fler besvikelser, kanske att musikspelaren bara funkar på pappas användare och inte på min. Vilket är helt sjukt ologiskt, jag menar varför, varför, varför? Men det dåliga (med att jag måste använda pappas användare) ledde, som det brukar, till något helt sjukt bra. Jag upptäckte Johnny Cash's storhet igår. Jag menar, jag har lyssnat på honom förut. Men jag har aldrig insett hur extremt bra han är. Så man kan väl inte räkna det till en besvikelse direkt, det får räcka med tre... Än så länge.
Som för att väga upp gårdagens inlägg, med negativa personer, så tänkte jag nämna några ascoola personer.
Först har vi ju mig, men det är ju ganska uppenbart. Hähää.
Sen så har vi ju självklart Elin, självklart självklart. Men det känns som hon har tappat några coolpoäng nu, då hon inte svarar. Funderar på att ringa hem till henne, men då kanske hennes pappa svarar. Och det vill jag inte riskera (jag förstår nämligen inte hans skämt, vilket ofta leder till pinsamma tystnader)... Men trots de tappade poängen så ligger hon rätt högt. Det är ju inte direkt många som har så mycket coolhet inom sig.
Och tredje personen (vi drar en rövare och har lika många som igår!) är Häggbom. Det är nog den roligaste, coolaste, roligaste (oj, det har jag ju sagt en gång) personen jag känner! Cool som få, med en likadan kyckling som mig. Kan det bli bättre? Har dessutom enormt bra musiksmak och henne ska jag tillbringa sommaren med. Festivalsommar på högnivå, och Svantehh ska vara med.
I alla fall så har jag försökt nå Elin (min bästavän, partner, vapendragare och livskamrat) genom att ringa kring 10 gånger. Men hon svarar inte. Frågan är om hon blivit uppäten av vargen (eller älgen/fyllot) eller om hon helt enkelt inte vill svara? Isåfall skulle det vara besvikelse två idag. Eller tre, med tanke på att Svea har hittat ett gömställe under trappan. Och det är en besvikelse, för nu vill hon inte komma fram. Tre besvikelser på en dag, hur ska det här gå?
Sen var det väl inte direkt så många fler besvikelser, kanske att musikspelaren bara funkar på pappas användare och inte på min. Vilket är helt sjukt ologiskt, jag menar varför, varför, varför? Men det dåliga (med att jag måste använda pappas användare) ledde, som det brukar, till något helt sjukt bra. Jag upptäckte Johnny Cash's storhet igår. Jag menar, jag har lyssnat på honom förut. Men jag har aldrig insett hur extremt bra han är. Så man kan väl inte räkna det till en besvikelse direkt, det får räcka med tre... Än så länge.
Som för att väga upp gårdagens inlägg, med negativa personer, så tänkte jag nämna några ascoola personer.
Först har vi ju mig, men det är ju ganska uppenbart. Hähää.
Sen så har vi ju självklart Elin, självklart självklart. Men det känns som hon har tappat några coolpoäng nu, då hon inte svarar. Funderar på att ringa hem till henne, men då kanske hennes pappa svarar. Och det vill jag inte riskera (jag förstår nämligen inte hans skämt, vilket ofta leder till pinsamma tystnader)... Men trots de tappade poängen så ligger hon rätt högt. Det är ju inte direkt många som har så mycket coolhet inom sig.
Och tredje personen (vi drar en rövare och har lika många som igår!) är Häggbom. Det är nog den roligaste, coolaste, roligaste (oj, det har jag ju sagt en gång) personen jag känner! Cool som få, med en likadan kyckling som mig. Kan det bli bättre? Har dessutom enormt bra musiksmak och henne ska jag tillbringa sommaren med. Festivalsommar på högnivå, och Svantehh ska vara med.
Fiender, just nu.
Är jag ärlig på riktigt? Är du ärlig på riktigt?
Ganska så jätteirriterad (haha, vilken ful början på en mening dock!) på några just nu. Jag tänker inte nämna några namn, för då åker jag säkert på spö - fysisk närkamp är inte min starka sida - och det vill vi ju inte.
Men är det verkligen normalt att tro att man är bäst, då man verkligen inte är det? Är det liksom bra för den personen? Den lever ju i en falsk verklighet. Oroväckande. Det var alltså person nummer ett. Tre meningar, ett livs irritation. Men det är allt du får i det här livet (den här bloggen). För tre meningar kan du ju väga upp med att påstå att du är bäst i, ja Gud vet, hur många inlägg som helst.
Min pappa, oj där nämnde jag en person ju - men han lär ändå inte läsa den här bloggen, som går runt och tänder alla lampor. Det är inget fel i ljus, men jag måste kliva upp och släcka dem. Annars blir det inget bra. Varken för mig, Al Gore eller tanten som spionerar på oss.
Och till sist (Näe, vilken missvisande siffra. Det kan inte stämma. Det kan inte vara så att jag bara irriterar mig på tre personer. Det är ju banne mig omöjligt!), tänk dig en trumvirvel, min värsta fiende. Åh. Finns det någon jag inte tål så är det h_n. Fy tusan. Och att folk alltid ska jämföra oss? Let's face it, jag är och kommer alltid att vara snäppet bättre. Flera snäpp bättre. Så många snäpp att vi inte ens är på samma snäpp-skala, så att säga. Om du säger att ordboken är din favoritbok, säger jag att STORA ordboken är min. Och så kommer det att vara.
Nu känns mitt hjärta lite lättare. Nu ska jag kolla på andra bloggar och se hur mycket bättre jag är. Nej, jag blev bara inspirerad av person nummer ett. Jag ska kolla hur mycket bättre de är. Och hur mycket intressantare saker de skriver om. Och hur många fler personer de irriterar sig på. Eller något annat spännande.
Ganska så jätteirriterad (haha, vilken ful början på en mening dock!) på några just nu. Jag tänker inte nämna några namn, för då åker jag säkert på spö - fysisk närkamp är inte min starka sida - och det vill vi ju inte.
Men är det verkligen normalt att tro att man är bäst, då man verkligen inte är det? Är det liksom bra för den personen? Den lever ju i en falsk verklighet. Oroväckande. Det var alltså person nummer ett. Tre meningar, ett livs irritation. Men det är allt du får i det här livet (den här bloggen). För tre meningar kan du ju väga upp med att påstå att du är bäst i, ja Gud vet, hur många inlägg som helst.
Min pappa, oj där nämnde jag en person ju - men han lär ändå inte läsa den här bloggen, som går runt och tänder alla lampor. Det är inget fel i ljus, men jag måste kliva upp och släcka dem. Annars blir det inget bra. Varken för mig, Al Gore eller tanten som spionerar på oss.
Och till sist (Näe, vilken missvisande siffra. Det kan inte stämma. Det kan inte vara så att jag bara irriterar mig på tre personer. Det är ju banne mig omöjligt!), tänk dig en trumvirvel, min värsta fiende. Åh. Finns det någon jag inte tål så är det h_n. Fy tusan. Och att folk alltid ska jämföra oss? Let's face it, jag är och kommer alltid att vara snäppet bättre. Flera snäpp bättre. Så många snäpp att vi inte ens är på samma snäpp-skala, så att säga. Om du säger att ordboken är din favoritbok, säger jag att STORA ordboken är min. Och så kommer det att vara.
Nu känns mitt hjärta lite lättare. Nu ska jag kolla på andra bloggar och se hur mycket bättre jag är. Nej, jag blev bara inspirerad av person nummer ett. Jag ska kolla hur mycket bättre de är. Och hur mycket intressantare saker de skriver om. Och hur många fler personer de irriterar sig på. Eller något annat spännande.
brunettemma
Imorse (kring halv 5) hittade jag "bloggfenomenet" blondinbella. Haha, vilken tjej alltså! Hennes inlägg handlar ungefär om... tja, ingenting? Hennes liv i detalj och hennes nya pälsmössa. Ångrar mig lite att jag inte kallade min egen blogg för brunettemma, för då skulle den säkert också få 124 kommentarer (precis som blondinbella). Också skulle jag kunna berätta om den dyra resan jag tog, de nya skorna jag köpt och om Mr. X. Men iofs, jag har ju faktiskt inte tagit nån dyr resa, mina skor kostade kring hundralappen och jag känner ingen Mr. X, inte ens en Mr. Y.
Skam på torra land!
Skam på torra land!
Agoni
Ordboken är nog min nya favoritbok, faktiskt. Jag lärde mig det fantastiska ordet agoni idag. Det betyder dödskamp eller själskval. Hmm, intressssting!
Idag tänkte jag på vår klass på ett positivt klass, det händer väldigt sällan, men iallafall så gick min tankebana ut på att då vi ska ha den där himla återträffen om typ 23 år så tänker jag vara något större än alla andra. Alltså inte fetare, fuck no, utan större...bättre...starkare. Om man ens ska dit
"Ingen kommer hit för att återvända" , ibland träffar Kent rakt i mitt hjärta. Jag är så sjuk på Fredrika att jag vill spy. Men alla säger att man längtar tillbaks hit sen. Men näe, tror jag nog inte. Fan ta er.
Idag tänkte jag på vår klass på ett positivt klass, det händer väldigt sällan, men iallafall så gick min tankebana ut på att då vi ska ha den där himla återträffen om typ 23 år så tänker jag vara något större än alla andra. Alltså inte fetare, fuck no, utan större...bättre...starkare. Om man ens ska dit
"Ingen kommer hit för att återvända" , ibland träffar Kent rakt i mitt hjärta. Jag är så sjuk på Fredrika att jag vill spy. Men alla säger att man längtar tillbaks hit sen. Men näe, tror jag nog inte. Fan ta er.
Tjing!
Min dator är nästan lika oerhört irriterande som jag själv. Just nu låter fläkten värre än en traktor och skärmen blinkar, i en slags falsk discokänsla, gult. För att få bort blinket (man kan absolut inte få tyst på fläkten) så måste man slå hårt på skärmen, vilket ofta leder till stor smärta i handen. Men som man brukar säga, Det som inte dödar en härdar en. Och det är klart att jag känner mig lite smått macho, som kan fixa en blinkande skärm utan att tveka.
En annan sak som är dålig med min dator är internetet (heter det verkligen så?)... Det tar upp till en halvtimme att komma in på vissa sidor, vilket har lett till en fobi för att använda Internet. Bra eller dåligt? Tja, jag är iallafall fortfarande mer rädd för duvor än Internet. Och det är väl positivt, för duvor är ju verkligen det värsta jag vet. Än så länge... Jag är dessutom oerhört rädd för:
1. Farmorn från filmen "Populär musik från Vittula", jag är övertygad om att hon bor i den bruna garderoben i hallen. Hoppas att hon stannar där, för hon är bland det läskigaste som finns. Hon är ju snudd på läskigare än mamman i Carrie (av Stephen King) och då är man... läskig.
2. Älgen som går omkring i byn. Okej, det här har ju bevisat en sak: Vi lever verkligen i vildmarken! Jag är livrädd för den enögde älgen som bor ungefär i mitten av min mammas hus och min pappas hus. Det gör att jag är livrädd (med stil) varje gång jag ska gå till min lilla kanin Svea.
3. Fyllot. Han är jag mest rädd för av allt i hela världen. Han har kallat mig för jävlaungjävelsjävel, och det var jätteläskigt! Han är anledningen till att jag kommer bli enstöring, för jag vågar knappt gå ut i det här läget.
En annan sak som är dålig med min dator är internetet (heter det verkligen så?)... Det tar upp till en halvtimme att komma in på vissa sidor, vilket har lett till en fobi för att använda Internet. Bra eller dåligt? Tja, jag är iallafall fortfarande mer rädd för duvor än Internet. Och det är väl positivt, för duvor är ju verkligen det värsta jag vet. Än så länge... Jag är dessutom oerhört rädd för:
1. Farmorn från filmen "Populär musik från Vittula", jag är övertygad om att hon bor i den bruna garderoben i hallen. Hoppas att hon stannar där, för hon är bland det läskigaste som finns. Hon är ju snudd på läskigare än mamman i Carrie (av Stephen King) och då är man... läskig.
2. Älgen som går omkring i byn. Okej, det här har ju bevisat en sak: Vi lever verkligen i vildmarken! Jag är livrädd för den enögde älgen som bor ungefär i mitten av min mammas hus och min pappas hus. Det gör att jag är livrädd (med stil) varje gång jag ska gå till min lilla kanin Svea.
3. Fyllot. Han är jag mest rädd för av allt i hela världen. Han har kallat mig för jävlaungjävelsjävel, och det var jätteläskigt! Han är anledningen till att jag kommer bli enstöring, för jag vågar knappt gå ut i det här läget.
